Kristen tro vs annan…

… är en liten serie av inlägg som kommer att se på den väsentliga skillnaden mellan judendom, islam och kristendom – Jesus Kristus.

Avsikten är inte att underblåsa religionsstrider, men att lyfta fram de faktiska skillnaderna. Dessa är så pass markanta och än mer viktiga… att man omöjligt – med Guds Ord som rättesnöre – kan för fram tankar som förleder människor att tro att det gör det samma, om man tror på Allah eller Gud.

När någon/några – om så biskopar och påvar – argumenterar för detta, bör de med all rätta betraktas som andliga förförare och vilseledare!

Många av oss kristna behöver i dag väckas på nytt inför Jesus Kristus, förstå vad vi tror på och slå vakt om vad Guds Ord lär. Annars kommer vi se en stor svensk brudeskara falla på mållinjen, pga förledarnas religiöst flummiga och humanistiskt vackra ordvalser.

Här handlar det inte om tillfällig förförande andlig känsloberusning eller om värnandet av kristen tro som någon tynande kultur. Det handlar om att veta vem vi tror på – och varför. För vår egen och andras dagliga och levande relation med Gud, och för evigheten – som vi alla går för att möta.

Första inlägget i serien hittar du här.

Kristen tro vs annan (1)

Inledning

Det är inte utan anledning som kristendom och kristna har “krist…” – från Kristus – som förled. “krist…” blir både en beskrivning och en bekännelse: Vår tro bygger på att Jesus Kristus är Guds Son och vad detta innebär…

Jag kommer i dessa inlägg – under rubriken ovan – inte att varna för, eller kritisera andra religioner, utan särskilja “kristen tro vs annan”. I detta kommer du förhoppningsvis se en så tydlig skillnad, att du inser att dagens synkretistiska tanke – att jämställa eller kokaihop kristen tro med annan religion – inte är Bibliskt förankringsbar. Detta är en både populistisk och antikristlig tanke, framvuxen ur ett fördunklande av Guds Ords budskap, omfamnad av en tidstypisk och politiskt korrekt anda.

Kristendom, islam och judendom

Religioner har ofta en sak gemensam – de berättar om människans ursprung, livets mening och dödens innebörd. I detta ingår också ofta läror om hela universums och jordens tillkommelse och kommande upplösning.

Med denna korta och ofullständigt beskrivning av begreppet “religion”, kan man alltså säga att även ateism och vetenskap är religioner. Varken ateism eller vetenskap har till begreppen ovan några bevis att lägga fram. BigBang-teorin är en teori! Vad var före, vad blir efter, vad är utanför universum… De “vetenskapligt” uppbyggda lärosatser bygger på antaganden – en form av religion – ett trosmässigt förhållande till det vi inte orubbligt kan bevisa.

Men när vi allmänt talar om religion, är det dock oftast så att vi avser tron på en eller flera gudar eller ospecificerade kraft/krafter, makt/makter – “någon där uppe…”.

Man kan självklart söka – och hitta – gemensamma nämnare mellan många olika religioner. Kristendom, judendom och islam tillhör alla den typ av religioner som är monoteistiska. Med detta avser man religioner som tror på en Gud, inte flera. Dessa tre religioner har även en någorlunda gemensam berättelse avseende ursprung och historia fram till Abraham – de kallas därför abrahamitiska. Vid Abraham sker en splittring i judendom (inklusive kristendom) och islam. Och senare sker också en form av delning, som föder kristendomen, medan judendom förblir judendom.

Kristen tro förnekar inte den judiska heliga skriften. Den bygger vidare på den med Nya Testamentet och skiljer det (volymmässigt) från den förra, som i den kristna Bibeln kallas Gamla Testamentet – inte pga av värde, utan enbart pga av ålder.

I denna del av “fokus-Jesus” kommer jag fokusera på Jesus Kristus och skillnaden i berättelsen om Honom mellan dessa tre religioner. Jesus, som historisk person, förnekas inte av vare sig muslimer eller judar. Men sin egenskap som Guds Son förnekas Han – både av judendom och islam.

Kristen glädje

“För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren!” (Fil 3:1)

“… gläd er över att era namn är skrivna i himlen.” (Luk 10:20)

“Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. (Gal 5:22-23)

“Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.” (Rom 12:12)

Ett av de många genomgående beskrivningarna av en kristens livshållning är glädje: “Var glada…!” “Gläd er…!”

Kristen glädje bygger inte på återkommande aha-upplevelser eller tveksamma andliga manifestationer, där människor fälls till golvet, ligger som döda, krälar som insekter, ringlar som ormar, utstöter omänskliga ljud osv.  Guds Ord uppmanar oss att glädjas i det faktum att våra namn är skrivna i himmelen, att vi får kalla oss Guds barn.

Detta kan självklart skapa sanna upplevelser av stark, stilla och förtätad Gudsnärvaro: Tack Gud för dessa stunder!  Men det handlar om mycket mer än känslomässigt välbefinnande – det handlar djupast om ett livsval: Jag är!… mitt i allt jag går igenom, tacksam att jag får vara ett Guds barn.

Den tacksamheten är grunden för den kristna människans glädje. Inte känslor, inte omstädnigheter, inte upplevelser. Känslor kan spela oss spratt, omständigheter kan snabbt förändras, upplevelser kan vara till vår styrka, men också försätta oss i tvivel – särskilt om det andliga lyckorus vi kanske söker uteblir…

Den djupa glädjen, som inte bygger på sådant som kan förgå, utan på Guds nåd, den gäldjen består och bär genom allt.

På den plattformen, får jag bygga livets processande med mig. Livet kan då gör vad det vill, men aldrig ta från mig min djupaste glädje – till den får jag återvända, i den får jag vila.

Vi behöver, som barn till Gud (och jag upplever att detta är en profetisk hälsning inför framtiden)  ta till oss, ja öva oss i att: Befästa vår glädje i Herren! Glädjas oss i, att vi inte förgås med det jordiska utan består – genom Hans nåd – i det himmelska.

Att hitta i Bibeln

Bibeln är i grunden en samling av olika böcker, med två huvuddelar, Gamla Testamentet (GT) och Nya Testamentet (NT). Att enkelt hitta en viss utvald text är viktigt, för att följa med i resonemang och förklaringar. 

GT innehåller 39 böcker och NT 27. (Dessutom finns i vissa Biblar något som kallas Apokryferna.) Skiljelinjen mellan GT och NT går vid tiden före Jesu Kristi födelse. GTs senaste bok skrevs ca 160 år före Kristi födelse  och NTs äldsta någon gång ca 40 efter Kristi födelse – alltså med ca 200 års mellanrum.

Varje bok har ett eget namn, kapitelindelning och versindelning. Kapitel och versindelning gjordes under två skilda perioder på  1200-talet, resp 1500-talet (e.Kr).

Förutom namn, kan en bok också ha ett nummer före namnet. GTs första böcker heter (engelska innom parentes):

Första Moseboken  – 1 Mos – (Genesis)
Andra Moseboken – 2 Mos – (Exodus)
Tredje Moseboken – 3 Mos – (Leviticus)
Fjärde Moseboken – 4 Mos – (Numbers)
Femte Moseboken – 5 Mos – (Deuteronomy)

Dessa böcker har som du ser, helt andra namn i de engelska Biblarna. Övriga böcker är mer direkt översättbara.

En bok, Juda brev, är så kort att den  bara har versindelning.

 

Bibelns böcker med förkortningar

En lista över GTs och NTs böcker, med förkortningar, hittar du HÄR.
Den är är i pdf-format och enkel att skriva ut eller spara som separat fil.

 

Hänvisningar förstår man så här

  • Första Mosebokens, tredje kapitel och vers sju blir förkortat: 1 Mos 3:8
  • Johannes evangeliums, tredje kapitel och vers sexton blir: Joh 3:16
  • Judas brev vers 4 blir bara Jud v. 4

Om man vill hänvisa till flera verser sätter man ett streck mellan verserna ex: Apg 4:13-20. Man kan också göra en längre hänvisning, ex. Matt 9:35 – 10:4. Det förekommer också att man skriver ex Mark 6:7f. Detta betyder då fortsättningen, från Mark 6:7, till styckets slut, dvs Mark 6:7-13.

Observera att runt namnet Johannes förekommer flera böcker.

Johannes evangelium: Joh x:x
Johannes (tre) brev: 1 Joh x:x , 2 Joh x:x och 3 Joh x:x
Johannes uppenbarelse eller Uppenbarelseboken: Upp x:x

Man vet idag inte med säkerhet om det är samma Johannes som skrivit dessa böcker eller olika. Samma gäller även andra böcker, där hänvisning saknas till vem författaren är, ex Apostlagärningarna (troligen Lukas) och Hebreerbrevet (ev Paulus). Därför räknar man att det är cirka 35 olika författare till Bibelns 66 böcker.

Vem är Jesus

Kanske är kristendomens Jesus främmande för dig. Du kanske kommer från en kultur eller har religiös bakgrund där Jesus är okänd eller bara flyktigt beskriven. Jag vill i detta inlägg presentera vem Han är enligt Bibeln – den kristen trons heliga skrift – så du vet vem jag skriver om när jag skriver om Jesus.

Han har – enligt  sin släkttavla – Josef som far och Maria som mor (Matt 1:16, Luk 3:28). Han föds av en kvinna som är ljungfru – sexuellt orörd. Hennes havande skap blev inte till genom naturlig befruktning – genom en man – utan genom ett Guds under. (Matt 1:18, Luk 1:26-35)

Därmed är också Jesus gudomlig. Han är en människa av kött och blod, men också Guds Son, Kristus (grekiska) eller Messias (hebreiska).

Dessa båda tilläg till namnet Jesus används ofta och är helt korrekta. Han kan kallas: Jesus, Jesus Kristus eller Jesus Messias.

 

Viktiga vittnesbörd i Bibeln om vem Han är:

  • Av Gabriel ges Han vittnesbördet redan då Maria blir havande. ( Luk 1:35)
  • Av änglarna ges Han vittnesbördet vid Hans födelse. (Luk 2:8-14)
  • Av Gud ges Han vittnesbördet vid Hans dop och på förklaringsberget. (Matt 3:17, Mark 1:11, Matt 17:5, Mark 9:7)

Men också kraften i Hans gärningar, död och uppståndelse vittnar för Honom.

 

Är Han kanske bara en unik person, som hittat en nyckel till det andliga eller övernaturliga?

Nej! Förutom det vittnesbörd Han ges enligt ovan. Vittnar också Jesu personliga agerande för Honom.

Han hjälper människor – gör under och helar. Han har uppenbarligen krafter som skulle kunna göra Honom både till kung och världshärskare. Men Han tonar ner idoldyrkarna, hyschar dem Han hjälp. Ja, Han till och med flyr dem som vill upphöja Honom till kung. Det är inte detta som är Hans ärende. (Joh 6:14-15)

Han är Jesus, Guds Son. Hans uppdrag är att skapa evig försoning mellan människa och Gud.

Glädjen och tvivlen

Om du nyss tagit emot frälsningen – vill jag börja med att uttrycka min glädje över detta. Det man upplever är oftast inte möjlig att fullt ut och rättvist beskriva med ord – det är ett verklig “WOW”. Skall jag försöka beskriva mina egna starkaste känslor, så var det känslan av frid, och att livet på något sätt kommit i ordning.

Runt denna glädje skulle vi kunna stanna länge – och gör det så länge du kan! Men det kommer ofta en vardag efter ett tag – dagar för några, bara timmar för andra – oftast inträffar den när man kommer i ensamhet. Den gamla människans ande, knackar på med tvivel.

Det kan ske genom att den frågar hur du skall berätta för dina närmaste vad som skett och rädsla för vad de skall säga? Hån skratta? Bli arga? Vända dig ryggen? Eller ge dig en överseende kram och säga: “Det där går över!”

Oro, inför mötet med nära och kära, kan bli ett av de första orosmomenten den gamla människa ställer dig inför. Andra angrepp kan röra din upplevelse och det riktiga i din tro:

“Upplevelsen är bara tillfällig!”
“Så där lätt skall du inte tro du blir frälst!”
“Andra kan säkert bli frälsta, men inte du!”
“Lika bra att du lägger av genast – det kommer ändå inte hålla!”

Den gamla människans ande dör aldrig helt! Den  gör sin dödsryckningar – starkare eller svagare, under hela livet – även om den är evigt besegrad .

Jesus försäkrar dem som valt att följa Honom:

“Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand. Min Far som gett mig dem är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand.” (Joh 10:28)

Skriver jag detta för att skrämma dig, eller slå ner dig? Självklart inte! Men jag vet – av egen erfarenhet och andras – att satans möjlighet att nu skada dig är enbart själsligt. Han kan inte rycka dig ur Jesu hand – men han kan sarga dig, genom angripa dina tankar.

Ett av det starkaste vapnen mot detta är Guds eget Ord. Bibelversen ovan – för att ta ett exemplet – går inte att diskutera emot! Gud är större än allt, och ingen kan rycka dig ur Guds hand – inte ens dina egna tvivel!

Mitt råd är: Lär dig bibelställen som bygger upp din tro! Har du ingen Bibel, gör vad du kan för att skaffa en! Lär dig hitta “dina” verser. Lägg bokmärken. Ha den vid din sida så mycket du kan. Guds Ord är mer än bara ord – de är och bär Guds förunderliga kraft. 

Ett tipps är att ladda ned den och ha den i mobilen. Den har man ofta nära, både dag och natt. En bra sida att börja på är: Svenska Folkbibeln.

PK-kyrkan – den vindstilla stormen

Att sätta etiketten värsta, hemskaste eller svåraste perioden, för kristna i historien, är kanske att ta sig vatten över huvudet. Är det när kristna kastades inför lejon, i romarriket. När protestanterna bröt sig loss från katolska kyrkan och brändes på bål.  När konventikelplakatet i Sverige förbjöd fria grupper att fira nattvard, dop och mycket som idag självklart

“Var dag har nog av sin egen plåga”. Ja, så är det nog i hela den kristna församlingens historia. Är vår lugna tid – jämfört med ovan – undantagen?

Nej – tvärt om!

Men medan forna dagar var kantade av uppenbart motstånd, är dagens motstånd betydligt mer sofistikerat – men än mer farligt! Det handlar om vårt Gudsförhållande, som flödar ut i “vårt eviga väl”.

Man kan med två bokstäver summera denna fara och konstatera att det handlar om en röd tråd, som börjar löpa ur 60-talets liberalism, för att blomma ut i PK – Politisk Korrekthet. Vi frestas att stätta PK före Gud och att gömma detta bakom ord som “kärlek”.

Om sista tiden, berättar Jesus i Matt 24: 4-5, att den kommer vara kantad av falskhet, bedragare och förförelse. Paulus talar avs samma tid, i 2 Tess 2:3-4, om avfall och om “laglöshetens människa”, som skall träda fram. Hur kan detta ske, hur kan så stora delar av kristenhet påverkas att man utmålar detta skeende som en “avfallets tid”? Väckelse är ett underbart och känt begrepp genom historien, men avfallet, som tidsbegrepp…

Kristenheten skall bedras, förföras, avfalla. Världen kommer att glömma allt om rätt, lag och ordning. Genom sin förblindelse, tillåter den en världsledare, som räknas som laglös – utpräglat brottslig – att sätta sig i Templet och kalla sig Gud.

En person som förhärligar laglöshet, kommer att bli världens stora ledare: “Hallå, vakna!”

Vad spelar då PK – oavsett samfunds logga – in i detta skede. Jo, en PK-kyrka förmörkar vad Guds Ord säger. Den omformar, tänjer, och förvanskar Hans ord och vilja för att passa in i medias PK-religiositet. En ny religion har uppstått!

I dag ser vi inte motståndaren så som man såg honom i bålbränning, häxprocesser, förbud, svartlistning, fängelser… I dag ser vi honom i PK-kyrkans: “tillåtet”, “kärlek”, “all tro lika värd”…

I PK-kyrkan möter inte Guds barn Guds Ords rena sanning, Guds barn möter i denna kyrka leende förförelse och förvrängd Bibelutläggning.

Kära barn, den sista tiden är här. Och liksom ni har hört att Antikrist ska komma, så har redan nu många antikrister trätt fram. Av det förstår vi att den sista tiden är här. De har gått ut från oss, men de hörde aldrig till oss. Hade de hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men det skulle visa sig att alla inte hör till oss.  (1 Joh 2:18-19)

Guds barn måste intensifiera vandringen med Bibeln i hand och Anden i hjärtat – och våga pröva Anden i gemenskapen.

Jag – som nyfrälst

Jag utgår i detta inlägg från mig själv, men min början är bara en av mångas och står här för att vara ett levande exempel.

Jag blev frälst en kväll, kanske var det en lördag… i vart fall var det en helgdag dagen efter, för jag var ledig från skolan.

Kvällen när jag kom hem, efter att just blivit frälst, talade jag genast om det för mina föräldrar. Pappa reagerade med ett “Jaha”, medan mamma suckade något i stil med: “Inte du också…”

Jag vet inte – och fick aldrig veta – vad mamma menad med detta. Mina föräldrar var båda troende “på sitt sätt”. Mamma kom från ett troende hem och hade alltid bett aftonbön med mig och min syster. Kanske fanns något upplevt i barndomen som kastade skuggor över nyheten. Både hade också sett de “frireligiösas” vardagliga leverne – som inte alltid varit ett gott vittnesbörd – och hört hur de sedan “klättrade på väggarna” i extas under helgerna.

Jag tror ändå att mamma med tiden blev trygg och glad över att först min syster och sedan jag kommit till den punkt då vi bekände oss som frälsta. Pappa blev själv avgjort och öppet frälst, några år före sin bortgång.

Vad gjorde jag då som “nyfödd” första dagen? Jo, jag läste Bibeln, lyssnade till kristen musik och kanske, eftersom det var helgdag, följde jag
med min syster på något möten.

Det stora var dock att få läsa Bibeln. Nu var detta inte längre en kyrkans bok. Det var Guds eget ord – till mig – wow!

Första boken (delen) jag läste i Guds Ord var Johannes evangelium – fjärde boken i Nya Testamentet (NT). Denna del brukar man rekommendera nyfrälsta att läsa först. Mitt personliga tyckande är ändå att Markus evangeliet är lättare. I något avsnitt, längre fram, kommer jag skriva mer om Bibelns böcker.

Om läsandet av Guds Ord var en alla plussidor av frälsningen,  fanns också en minus. Satan, Guds motståndare, släpper inte taget om en människa så snabbt. Tvivel är ofta en upplevelse som löper parallellt med frälsningen.

Min tro på Gud frestade han aldrig, den visste han var orubblig. Vad han satt in sin kraft på – i mitt fall – var att få mig att fundera över om det verkligen var så lätt att bli frälst och om verkligen jag hade blivit det.

I nästa del av “Ny frälst” kommer jag att skriva lite mer om detta – för det är en vanlig erfarenhet för en nyfrälst, att ormen – satan – trots att han är besegrad försöker ljuga ihop en massa lögner och tvivel och placera dem i våra tankar.